Alltså ah! Jag blir inte klok på tanken hur alla vuxna människor har det! Jobb, jobb jobb hela dagarna. Jag har dock bara 50%, och jag klagar över det, tänkt 100%??! Jag kan tycka att man nästan är bosatt på sin arbetsplats. :S Jag liksom bara längtar tills jag blir arbetslös (nästan) om en månad.. Har fortfarande 20% arbete kvar då, hur länge jag vill. Men ändå.. Nej fy sjutton, blir så nere när jag tänker på det..

Iaf.. Dagen har inte sett så rolig ut för min del, typ som alla andra mina dagar.. Jag hade kännt att jag gjort mer nytta om jag inte hade haft ett arbete. :S Konstigt.. För nu känns det som att man inte hinner göra det man egentligen vill eller borde göra.. ja, iaf.. Inte mer om det nu..   Jag fick sova skönt och länge idag. Jag gick upp runt tolv-tiden och tog en långpromenad med älskade athena. <3 Sedan hann jag visst bara äta frukost och fixa mig och sedan gick vi till bussen, hem till mirelle.. Sedan cyklade jag till jobbet som började 15:18. Ja, en dryg dag på jobbet må jag säga. Stannar tiden när man är på jobbet, eller?! 
Nu är jag hos mirelle igen, och idag täänkte jag lägga mig så tidigt som innan elva. :) Tror det iaf. För i morgon väntar ännu en arbetsdag och på söndag och på måndag och på tisdag.. Är ledig ons, men då ska man göra det andra glukosprovet på mvc och sedan är det vattengympa. Egen tid bara försvinner från en. Hoppas jag hinner känna att jag får egentid när jag slutat arbeta den 30 november. Då har jag en månad på mig att ta tag i min egen tid och bara vila och ha mig och inte få ont i fötterna eller i ryggen. Det är en längtan. 

Igår kände jag en extrem rädsla för första gången inför förlossningen. Jag vet att det är en bit kvar på vägen. Men uch vad jag kände mig rädd och orolig! Var tvungen att gå ut med athena för att lugna mig och försöka tänka på något annat... "/ Jag hoppas jag inte får oro när det är nära nog att föda.. Måste nog prata med min barnmorska om det.. det ska ju vara ens lyckligaste dag i ens liv, och helt magiskt. Det blir det ju inte om man är rädd och orolig. :( Nej.. men det är ändå nära nog nu, det är BARA 12 eller 11 veckor kvar. :O Det är liksom, ja jag slutar jobba på solbacken om 5 och en halv vecka. Då är det bara 6 veckor kvar. :O Shit. Sedan är hela livet förändrat. Då är man helt plötsligt mamma, och har ansvar för EN människa till än sig själv. Jadu.
nej, nu blir det nog förmkt tankar och sådant som flyger ur mig till fingrarna. :P Puss hej.

Finns det ett svar på alla frågor man har? Det är svårt att grubbla över svaren på alla de frågor och funderingar som går runt i huvudet varje dag. Man orkar snart inte bry sig om det mer, bara låta allting vara!

Idag steg jag upp 10:30 och gjorde mig i ordning, för att träffa en mycket gammal vän från förr, Sabina.
Vi möttes klockan 11:30. ( :  Gick och fikade (åt frukost) direkt. Och vi pratade en hel del, för där fanns det saker att prata om och gick lite och tittade i affärer. Det var trevligt att träffa henne. :)
Efter detta, gick jag hem till min älskade farmor. Där var jag i några timmar tillsammans med Karl och Mirelle. Vi gjorde det gamla vanliga, åt och titta på tv. Sedan kom mamma och hämtade mig, så åkte vi till apoteket för att hämta ut medicin till min hund. Men de hade tyvärr inte det i lagret idag, så jag ska dit i morgon. Det är medicin för hennes kissande. Efter att hon blev steriliserad, kan hon inte kontrollera sitt kissande och kanske liksom inte hålla sig. Så denna medicin ska förhoppningsvis hjälpa henne, hoppas jag. <3

Här sitter jag nu ensam i denna fasliga tystnaden i lägenheten, och försöker göra något så tiden går fortare, men lyckas absolut inte med det. Tiden går så otroligt långsamt!!! Ja, jag väntar ju såklart på att André ska komma hem, då har är ute och roar sig med vänner eller något.. Det är egentligen inte mycket jag får reda av honom..